Förord








Katolska kyrkan ansåg under medeltiden att när man skulle måla en bild som för­ställde Jesus vid sista måltiden så skulle det också finns en bild av mannaregnet.[1] Det berodde på att man trodde att händelserna i det gamla testamentet förebådade det nya. Moses hade med sig fösta lagen, Kristus med kärlekens lag och brödet som gud lätt regna från him­len var Kristi lekamens bröd. Det var ett bröd som både kunde ätas och dyrkas. Birgitta an­såg att brödet var symbolen för”… goda och ärliga viljan”.




Det är ingen överdrift att säga att böndernas förställningar sedan urminnes tid har format historien. Därför är brödet en viktig fråga. Brödet var förutsättningen för livet. Varje dag bad man ”Fader vår som är i himmelen”, ”Vårt dagliga bröd giv oss idag”. Det gav dem kraft och styrka så att de kunde leva i total gemen­skap med gud.






Officiellt var det inte många bönder som vågade framföra sådana tankar om brödet, men vi vet att de fanns långt ner i myllan. I en fransk by på trettonhundratalet när svälten var om svårast berättas det att en bonde sagt att; brödet var själen. Därför tillade han att själen var mycket värdefull, men kunde också ruttna och förstöras.




Detta är tankar som formats i kampen om födan, men för stora majoriteten var själen odödlig. Man hade delaktighet med änglarna och var förmer än alla himlakrop­par.




Huvudsyftet med denna kulturhistoriska exposé är att jag vill berätta hur människorna levde, tänkte och bodde i under 1400-talet. Det vill säga hur de personer som finns avbildade på väggen i våra senmedeltida kyrkor upplevde tillvaron.




Men trots att det gått ca. 600 år så finns det stora likheter. Framför allt så levde de, som vi gör i en bildvärld med skräck och ångest.




Som representant för målarskrået har jag oftast valt Albertus Pictors måleri. I hans bilder kan man tydligt se förändringen det senmedeltida sam­hället genomgick i slutet av perioden. Han är också omtalad och i Härke­berga kyrka utanför Enköping finns det bilder som han gjort som förekommer i många läroböcker och histo­riska verk.




Detta som jag skrivit vill jag också tillägna minnet av mina mor- och föräldrar som var bönder. Min morfar tillhörde en kategorier av bönder som varit självägande, men som blev arrendatorer.




Stockholm 1984


Ingvar Tradefelt






[1] Manna är det bröd af himmelen”, varmed Gud födde israeliterna under den 40-åriga ökenvandringen. Det var små runda korn, liknande korianderfrön eller rimfrost, som föll varje morgon och som måste samlas innan solhettan blev så stark att de smälte. Mannat föll inte om sabbatsdagen, varför man måste samla in dem dagen innan. De beredde födan genom malning, bakning och kokning och hade en smak som bakelse med olja och honung, men dög inte att förvaras.

6 kommentarer:

Komposteraren säger: sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Komposteraren säger: sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Komposteraren säger: sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Komposteraren säger: sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Komposteraren säger: sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Komposteraren säger: sa...

Att jag tagit bort dessa kommentarer beror på att de är refuseringar från olika förlag som redan finns återgivna och de lämnar inget av värde som inte redan finns påpekat ovan!