Birgitta var bara tretton år när hon giftes bort med Ulf Gudmarsson. Ulf hade en gård i Östergötland som hette Ulvåsa. Gården var byggd i trä, den låg på en holme vid sjön Boren. Kring huvudbyggnaden fanns det flera hus.
Huvudbyggnaden bestod av en stuga, förstuga och sovloft. Storstugan var samlingsplats för familjen och där man lagade mat. I slutet av tolvhundratalet byggdes det en källare av sten under huvudbyggnaden, där fanns också ett kapell.
På gården hade man också ett eldhus där men lagade mat när det var fest och vid bak. Där fanns också en frustuga där gårdens tjänsteflickor sydde och spann.
 |
| Bild: Stolpbod. Älvrosgården. Nordiska museet |
Stolpboden är från femtonhundratalet. Vidskivorna på gavlarna är dekorerade med drakhuvuden och inne i boden är sädesbingarna upphängda i taket för att skydda mot skadedjur. Bild: Stolpbod. Älvrosgården. Nordiska museet.
 |
| Moragården Hedningshuset Foto: Ingvar Tradefelt |
Den övre knuten är den typen som under medeltiden var vanligast. En rundad sexkantig knutskalle med starkt sluttande sidor som idag finns nästan bara bevarad på Morgården på Skansen. Allmänt kallar man också byggnaden för Hedningshuset. Det beror på att härbret är från 1300-talet. Moragården Hedningshuset Foto: Ingvar Tradefelt
En bit från själva gården alldeles vid skogen låg förrådsbodarna. Där förvarades mat och annan dyrbar egendom. På en liten stig genom skogen kunde man sedan ta sig till Skänninge och Vadstena, men den stora kommunikationsleden gick över sjön.
Där forslade man både sommar och vinter spannmål, smör och rotfrukter. Det var varor som kom från de gårdar som låg under Ulvåsa.
Smör var ett viktigt bytes- och betalningsmedel. Skatterna, avraden och tionden betalades nämligen till stor del i smör. Den årliga skatten (skeppsvisten) som bönderna tvingades betala efter slaget vid Sparrsäter bestod av en tredjedel smör.
Birgitta berättar i sina uppenbarelser om vad det skulle finnas på en gård. Det var tre hus. I det första skulle det finnas mat; det var bröd, dryck och sovel. I det andra huset skulle det finnas kläder av linne, ylle, pälsverk och silke och i det tredje, som bestod av tre rum, skulle det i det första finnas kärl som kunde fyllas med vätskor, som t.ex. senap, olja, vin och mjöd. I det andra rummen fanns plog, harv, yxor och redskap för att laga det som gått sönder på gården. Slutligen skulle det finnas ett rum för hästar och andra dragdjur och för slädar och sadlar.
Brödet som förvarades i det första huset skulle enligt Birgitta ge människorna styrka. Det gjorde dem i stånd att kämpa mot synd och vara goda. I andlig mening var brödet därför den ”goda och ärliga viljan”. Drycken stod för det ”gudfruktiga övervägandet” och sovlet för ”den gudomliga visheten.” Bröd, dryck och sovel skulle människorna samla i sina jordiska hus, ansåg hon.
Det fanns gott om mat i Ulvåsa, men att frossa var en dödssynd. Detta var av nödvändighet; den säd som skördades måste räcka ända till sommaren. Svårast var det i slutet av juni och augusti. Var mjölbingarna då tomma var man tvungen att slakta eller att börja tröska den nya säden.
Om någon tröskade på Olofdagen (29: e juli) sa man att hungerklockorna börjat slå och i Småland hette dagen ”Ola tryte”.
För stormansdottern var Kristi lidande en påminnelse om hur man borde leva. Ett brev från Birgitta till sin son Birger Ulvsson skriver hon vad hon vill att han skulle göra. Han skulle ”... hjälpa de fattiga efter förmåga”, och inte "näpsa" sina underlydande med hårdhet. Han skulle inte vara hämndlysten och om någon gjorde orätt skulle han överlämna det till Svea rikes lag. När han hörde mässan skulle han tänka ”... på vår Herres allsvåldiga makt och hårda pina ”och på sina egna synder.” Till bords skulle han uppträda höviskt och akta sig för Sveriges sedvana – ”många gå, sällan från bordet, förrän de är lika gympande svin i ett allmänningshus.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar